Skog, fält och vatten – bra halvdagstur i Uppsala

Skog, fält och vatten – bra halvdagstur i Uppsala

Den här turen ser jag fram emot att göra igen, gärna den där tiden när skogsbrynen flödar över av vårblommor och träden börjar knoppas. Eller varför inte en stekhet sommardag, när skogen kan ge lite svalka och turen kan avslutas med ett bad … Här redogör jag för när jag tog promenaden med en kompis, men Martin och jag tog samma tur helgen efter.

Lunsen - Morga hage - Kungshamn
Lunsen – Morga hage – Kungshamn

Nu var det en vacker och solig vinterdag i slutet av februari, nollgradigt men med isiga vindar. Vi ställde bilen vid Flottsundsbron, Lunsensidan och började turen i skogarna i Lunsen. Efter ett tag drar stigen man följer bort från vägen och vi gick både över fält, ungskog och gammelskog. Vackert! Bitvis svårt att hitta exakt var en skulle svänga av etc. Guideboken berättade om fornlämningar och annat sevärt längs med stigen, men nu med snön som täckte allt nöjde vi oss med att vandra och lyssna på fåglarna.

En bäck porlar under snön, känsla av att våren kommer...
En bäck porlar under snön, känsla av att våren kommer…

Om jag minns rätt nådde vi Morgasidan och vattnet efter ca 1,5-2 timmar. Fantastisk vy med isvidderna över Ekoln! Vi käkade lite lunch och det hade varit sjukt gott att koka det nymalda kaffet vi hade med oss .. någon hade dock glömt gasbrännaren. Promenaden Morga hage till Kungshamn har vandrats väldigt många gånger tidigare men av någon anledning går det inte att tröttna på den!

Morga hage
Framme vid vattnet och Morga hage

 

Vi var ute mellan ca 12.15 och 16. Lunchstoppet blev ganska kort. Sommartid kan den här turen lugnt bli en dagstur!

En skridskosöndag

En skridskosöndag

Mitt i de rätt grå oxveckorna uppenbarade sig en söndag med strålande sol. Dags att testa långfärdsskridskor!

Förkunskaper: Moa testat rätt kort för ett par år sedan, Martin har en massa ishockeytimmar i kroppen men hade aldrig testat långfärds.

Väderförhållanden: Ultimata? Solen sken som sagt, viss vind (från söder), lite snöpuder på isen här och var.

Arrangemang: Vi hakade på en aktivitet anordnad av Aktivt uteliv Uppsala och Elles utemat. De testade ett nytt koncept med skridskor + lunch på murrikka och jag tror att alla deltagare blev supernöjda. Utöver Elle med maten och Erik från Aktivt uteliv var vi fem stycken samt hundarna Iris och Kvintus. Utrustningen vi hyrde kändes ny och fräsch. Vi fick en snabb säkerhetsgenomgång och sedan bar det av. Turen blev totalt sex timmar, inklusive ett tvåtimmarsstopp för maten.

 

Rutten på Ekoln
Rutten på Ekoln

Maten: Oj, gott! Indiskinspirerad grönsakswok med bland annat pumpa, broccoli, svamp, tomat och många olika kryddor. Tillslut åkte rostad (och förkokt) matvete (om jag minns rätt) på och till serveringen en youghurt. Bra för oss som behövde lite inspiration till vår egen murrikka.

Nöjdhet efteråt: Stor. Mätta, lagom trötta i kropparna och med röda kinder av sol och luft. (Den av oss som enligt träningsschemat skulle springa två timmar efteråt klarade av det riktigt bra 🙂 )

Skridskotekniken: Båda fick in tekniken för åkningen ganska direkt, men jag (Moa) kände mig garanterat lite mer osäker i benen än gamla hockeylirarn, särskilt i medvinden som var ganska stark på hemvägen.

Skaffa egna skridskor? Mycket möjligt! Ett par sådana här dagar om året och det är värt det.

Bokslut 2016: tur med barn, benträning och bål

Bokslut 2016: tur med barn, benträning och bål

Över nyårshelgen fick vi äntligen tillfälle att bo i Bensjö igen! Fyra dagar med njut av lugn, luft och eldsprak. Att det var total ishalka på alla småvägar var inte fullt lika njutbart, men det är väl en värdslig sak …

Stuga, äng och odlingar i mjuk morgonvila
Stuga, äng och odlingar i mjuk morgonvila
Inbäddat
Inbäddat

 

 

 

 

 

 

På nyårsafton var det dags för årets sista tur! Vi tog bilen upp till byn Åsberget där skaran utökades med några vuxna, en nyfödd bebis, ett barn i ryggsäck och golden retrivern Isa. Vi gav oss ut i en mulen och vintertyst förmiddag, i några få minus och med två decimeter snö. Tack vare kalhyggena blev utsikten direkt ganska slående.

En stig genom en ungskog tog oss till fram till Väster-grösjöns ena strand. Isen bar utan problem, men gjorde skäl för epitetet ishal. Efter några om och men kom vi i land på en väl vald plats på andra sidan sjön, dvs vid ett vindskydd med bra eldstad. Skönt med eld, kaffe och korv till de hugade/hungrande! 

Vinden drog isande kall över sjön, och efter ett tag var det skönt att bryta upp. Medan några åkte hem till stugvärmen begav sig Martin, Sven, Ingenjörn och jag oss mot Väster-gråsjöberget. Vacker skog och pulsigt att ta sig fram i ömsom snö, ömsom högt lingonris. Och nu bar det snart brant uppför! Årets sista ordentliga benträning var troligen årets vackraste benträning 🙂 Det tog oss troligen en timme från vindskyddet till bergets topp.

Vilken plats. En vacker plats att vara på, inte minst på årets sista dag. Knotiga, vindpinade och vridna tallar, små granar i de mest skyddade lägena, berg i dagern och fallna och för länge sedan brända träd här och där. I ryggen lingonskogen, framför ögonen sjön och all vidd runt om. Vinden rev i kinderna och vi fick ägna trettio minuter  åt att med gemensamma krafter få fyr på en eld – men det var det värt!

På vägen hem korsade vi Angelån, som senare blir Sännån. Minnen från en fantastisk midsommartur på en nyårsafton är inte helt fel!

Tack för tur och gott nytt år!

Men vad hände mer under helgen? Inte så mycket. Vi eldade, grejade och sprang respektive promenerade mycket i mörker. På nyårsdagen en kort tur till midsommartjärnen. Isbelagd och lite magisk i all sin gråhet.

 

 

 

 

 

 

Tre dagar i Landet av eld och is: Island juni 2016

Tre dagar i Landet av eld och is: Island juni 2016

Island på tre dagar – är det värt det? Svaret är ett solklart: Ja. Även om en inte på långt när hinner se eller göra allt det en har lust med. Resan gav mersmak och idéer inför nästa tripp till ön, men var också värd i sig själv och den gav oss många fina upplevelser och minnen. Eld och is är för övrigt relativt, vi såg mest hav och sol.

När: 3-7 juni 2016, fredag eftermiddag till tidig tisdag morgon. (Moa var på konferens i Reykjavik 2-3, Martin kom 3:e)
Hur: Vi valde att resa runt och sova på olika ställen varje natt, väldigt värt.
Transportmedel:  Enkelt att flyga Arlanda – Reykjavik och på ön tog vi oss fram med hyrbil. Att hyra bil var otroligt smidigt, uthyraren mötte upp när Martin landade och vi lämnade bil och nyckel vid sista hotellet.
Bokningar: Vi bokade allt i förväg via nätet, dvs boende och bil. Fullt på de flesta guesthousen så bra att inte chansa där …

Väder: Mest sol och måttligt med vind. Mycket bättre än vad vi vågat hoppas på! Behagliga temperaturer. Luften kändes alltid hög och klar på ett nästan befriande sätt (närheten till havet? bergen?), förutom vid gejsrarna och vid vissa lavafält…
Mest oväntade väder: Vi blev överraskade av vädret en gång, när vi åkte på norrsidan av Snæfellsjökull nationalpark och helt plötsligt (på väg mot en mycket sen lunch i Ólafsvík) var omgärdade av en väldigt tät dimma. Någon mil efter lunchstoppet var den som bortsopad igen.
Bästa matupplevelsen: … vi är varken gourmeter eller gourmander så de bästa matupplevelsen baseras helt på omgivningarna: 1 – Frukosten på en solig terass på Guesthouse Snjofell (med havet framför och bergen i ryggen). 2 – Middag på Halldorskaffi i Vík, gemytlig stämning! Vi åt också en massa Skyr, gott!
Bästa kaffet: På ett café i Hellnar (som vi fått tips om). Ett gammalt trähus med uteservering på en klippa över havet. Gott kaffe, sol och tumlare som lekte i vattenglittret hundra meter från stranden.
Människorna: De vi mötte var alltid trevliga och ganska pratsamma. Inte självklart att de kunde engelska.
Reykjavik då? Då vi inte var där så mycket kan vi inte säga att vi riktigt upplevt staden (vi spenderade lördagskvällen där) – men de första intrycken var mycket positiva. Moa hann strosa en del under konferensdagarna och den lilla stadskärnan ger en bra känsla. Hippt, förfallet, gulligt, stabilt, historia och nytänk i salig blandning. Den av huvudstäderna i Norden som skiljer sig mest från de andra rent utseendemässigt, om man nu ska jämföra.
Kuriosa/sport: Natten till fredagen sov isländska fotbollslandslaget på Moas konferenshotell, bara dagarna innan de for till EM i Frankrike och rönte sina största framgångar någonsin.
Nästa gång vill vi: Vandra på glaciärer, och gärna i berg också. Rida islandshäst. Kanske ändå besöka blå lagunen? Äta mer fisk direkt från havet. Åka på valsafari, eller i alla fall åka en tur med båt. Se norra delen av ön.

Fredag 

Bil Reykjavik-Snæfellsneshalvön.

 

Lördag
Lördag: Större delen av dagen på Snæfellsneshalvön, bil via Ólafsvík till Reykjavik. Kanske den härligaste dagen?

Lägg till bilder på Hellnar (caféet) och från halvön!

Söndag
På söndagen gjorde vi Den gyllene cirkeln, dvs besökte i tur och ordning: Thingvellir (nationalpark, platsen för världens äldsta riksdag), Geysirområdet och vattenfallet Gullfoss. Mycket turister, men ändå värt att göra turen. På eftermiddagen åkte vi till vårt boende utanför Vík, på sydkusten ganska långt österut på ön.

Måndagen
Under måndagen utforskade vi först Vík med omgivningar, och tog sedan bilen tillbaka längs med sydkusten. Efter några stopp, mest för att kika på vattenfall, nådde vi dagens slutdestination fiskestaden Grindavik i sydväst. Vi valde bort Blå lagunen till förmån för lite häng i hamnen i denna stad, ett lyckat val.

Sista natten sov vi på ett mycket anonymt hotell precis vid flygplatsen, och tog ett plan tidig tisdagsmorgon.

 

 

Ettårsturen: Skuleskogen i solig oktoberskrud

Ettårsturen: Skuleskogen i solig oktoberskrud

Vi gjorde den tillsammans första gången 31 oktober 2015, och nu den 29/10 2016 var det dags igen: MM:s Skuleskogstur! Det är en ypperlig dagstur med lagom strapatsrika stigar, fantastiska vyer och varierande landskap inkluderande vatten, berg och skogar.

Vi vandrade in i skogen från Entré syd genom att följa Höga kustenleden mot Slåttdalsskrevan. En snabb stigning på mestadels spångar till en början, och när vi gav oss av vid 8.40 var det fortfarande ganska halt på träet efter nattens frost.

Fint när en tur börjar såhär.
Fint när en tur börjar såhär. Denna vy över Kälsviken mötte oss strax efter avfärd, nära Entré syd.

Efter 20-30 minuters ganska brant stigande promenad på spänger och stigar gjorde vi en avstickare på några meter för att inta frukost. Ägg, mackor, apelsiner och termoskaffe – allt i en helt fantastisk oktobersol och med utsikt över Kälsviken och skogarna runt om. Dagens första kaffekopp är förvisso alltid en fröjd … men detta! Sicken njutning!

Frukostsolen! I närheten av Entré syd.
Frukostsolen! I närheten av Entré syd.

Det tog oss drygt 2 h inklusive frukostpausen att gå till Slåttdalsskrevan. Det är en rejäl stigning, men stigen är lättframkomlig förutom för något mer ravinartat parti strax innan skrevan. En går förbi bland annat en myr och ett klapperstensfält på vägen. Martin kunde börja plocka på sig små döda kvistar och lite näver och vi funderade lite på om det är tillåtet här? Innan vi gick igenom skrevan den obligatoriska utsikten:

Utsikt i närheten av Slåttdalsskrevan. Fint att se höjdskillnaderna mellan sjön och havet.
Utsikt i närheten av Slåttdalsskrevan. Fint att se höjdskillnaderna mellan sjön och havet.

Sträckan mellan Slåttdagsskrevan och stugan vid Tärnättvattnet går ganska brant nerför, bitvis på hällar vilket just den här dagen gjorde det till en extra strapats på grund av halka i skuggpartierna. Annars är stigen fin och ganska lättgången. Tärnättstugan ligger fint på en liten udde. Här stannade vi för lunch förra året, det finns flera eldplatser och fina hällar att sitta på. Det känns som en lugn plats.

Kort vilostopp vid Tärnättvattnen. Mycket fin plats. Liksom förra året ingen ved kvar i vedskjulet.
Kort vilostopp vid Tärnättvattnen. Mycket fin plats. Liksom förra året vid samma tid fanns ingen ved kvar i vedskjulet.

I år blev det bara ett kort stopp här, innan vi ca kl 11.40 lämnade sjön och också Höga kustenleden och begav oss mot Tärnättsundet på den blåmarkerade leden. Det här är en ganska besvärlig stig där man bitvis får klättra sig fram, i vårt fall mest nedåt. Stadiga skor är bra! Och att inte glömma att stanna upp ibland, lyfta blicken från den klippiga stigen och se på skogen! Jag tror att det är här man går förbi en grotta (eller var det på vägen till Tärnättvattnen?), men vi skippade den i år. När terrängen planar ut lite möts man av en gammal, vacker skog. Här började vi också möta en del andra vandrare, fram tills nu hade vi varit ensamma på stigarna (förutom ett par unga tjejer som mötte oss precis i början).

Strax efter 13.00 puttrade (äntligen) lunchkaffet över elden på en av stränderna på Tärnättholmarna. Solen värmde gott, samtalen flög mellan himmel och jord och det kändes på något sätt som att dagen var evig.

Martin sköter elden på stranden på Tärnättholmarna
Martin sköter elden på stranden på Tärnättholmarna.

Holmarna når man via en sandig passage. Gott om fågelliv här i vassen om vårar och somrar kan tänkas? På stranden på den första, större holmen finns en fin och ganska stor stuga, rikligt med ved i ett vedskjul och tillgång till yxa och såg. På stranden finns några stycken enkla eldstäder. Vi hejade på ett par vandrare men var annars ensamma här. (När Martin en sommar paddlade hit var dock den stora stugan knökfull av folk som tänkte sova över) Vi släckte så småningom elden och begav oss vidare: Tillbaka mot Entré syd via Näskebodarna. Den här sträckan är flack och lättgången, härligt för benmusklerna såhär i slutet på turen. Naturen är fortsatt vacker och varierande och det är fint att vandra längs med vattnet från Näskebodarna och in mot det inre av Kälsviken. Dock tar sträckan lite längre tid än vad man tror! Från Näskebodarna till entrén är det ca 4 km. Förra gången vi gick turen fick vi vandra de sista två kilometrarna i mörker, men som tur var är stigen tydlig och mot slutet ordentligt bred … I år var vi tillbaka vid bilen ca 15.30, dvs med god dagsljusmarginal.

Det här är en tur vi kommer att göra igen!

Fredagsmiddag i tipin

Fredagsmiddag i tipin

Här är ett par bilder från en fredag vid tipin, bara som en försmak på en mer uttömmande rapport om hur vardagsliv i tipin kan se ut …

Fredagskväll 28 oktober
Fredagskväll 28 oktober

Efter jobb (Martin) och födelsedagssemester (Moa) tog vi en fredagsmiddag i tipin. Råvarorna preppades hemma för enkelhetens skull och blev smidigt till en god fisksoppa på kaminen. Solen gick ner bakom granarna vid 17-tiden och en ganska fuktig kyla kröp sig på. Då är det skönt att dels vara i färd med att äta en varm soppa, dels att praktiskt taget kunna sitta i t-shirt inne i tipin.

Fredagsmiddag vid tipin
Fredagsmiddag vid tipin. Fisksoppa med saffran.

En fin kväll! Vi lärde oss dessutom lite om olivolja kontra kyla.

Tillbakablick: Midsommarturen – Sännån och Skåsjön

Tillbakablick: Midsommarturen – Sännån och Skåsjön

Midsommarhelgen 2016 spenderades i stugan i Bensjö, Bräcke kommun. Vädret var vänligt, sillen var god och vi njöt av både (nästan)midnattspaddling på Bensjön och slåttertimmarna i trädgården.

Ankomst till Bensjö.
Ankomst till Bensjö.
Bad i tjärnen vid myren
Dagen innan midsommar hittade vi en fin tjärn vid en myr. Vissa badade.
Midsommarfrukost och ängen (innan slåtter ...)
Midsommarfrukost och ängen (innan slåtter …)

På midsommardagen lämnade vi stuglivet för en paddeltur på Sännån. Vi fick hjälp av Svens pappa som bodde någon mil uppåt skogarna bakom Bräcke med själva logistiken, vilket möjliggjorde att vi kunde lämna tipin på en plats, ställa bilen på en annan och ge oss iväg med kajakerna från en tredje (vid en vägbro över ån). Vi var i vattnet ungefär vid klockan tio. Vädret var till en början lite bistrare än nere vid stugan.

Dag på Sennån
Dag på Sennån

Sännån var mestadels lugn och beskedlig, några mindre forsar. Här och där var det riktigt djupt och vi såg ganska mycket fisk. Det ska tydligen vara riktigt bra fiske! Vi fick upp tre hyfsat stora abborrar (vilket, skulle det visa sig senare, var tur). Längs med ån var det ganska tät barrskog som då och då avlöstes med myr. Många spår av djur. Här och där myllrade det av trollsländor, särskilt ganska små oljeblå saker som vi senare förstod var blå jungfrusländor. Mycket vackert i allt det gröna! Om jag minns rätt paddlade vi 2-3 timmar inkl något litet stopp innan vi genom en ganska smal och vassig passage (avtagsväg från ån) kom ut i Lillskåsjön. Man fick slå sig och kajaken fram ca hundra meter för att komma bort från den värsta vassen (tips: kolla bakåt och sätt ut ett riktmärke för att hitta tillbaka till passagen in till ån!). Den grunda, lilla sjön övergick snart i Skåsjön, som däremot var djup och ganska kall. Vi lunchade på en av de två sandstränderna, där det fanns ganska gott om spår av människor i form av eldstäder mm, men inget skräp eller fula lämningar.

Tillslut paddlade vi över till den större “Skåsjöstranden” för att sätta läger. Det är en ganska lång strand (2-300 m) med fin sand. Här och var finns eldstäder och tecken på mänsklig aktivitet, i ena änden ligger en liten stuga (privat?) och i anslutning till den en tydlig stig ut till en skogsbilväg. Vi hade tur och fick hela platsen för oss själva under hela tiden som vi var där. När vi väl packat ur kajakerna hade solen bestämt sig för att stanna, molnen skingrats, sjön låg blank. Skogen slöt sig tätt om vattnet förutom vid stränderna och låga berg kurade vid horionten. Vi hörde en motorbåt som närmade sig, men det visade sig vara ljud som flugit från en annan sjö i närheten. Annars var tystnaden stor. Det låter en smula fånigt, men känslan var att befinna sig på en paradisstrand. Karta över paddlingen

Lägret vid Skåsjön
Lägret vid Skåsjön i kvällssol. Bra plats men nästa gång sätter vi upp tipin så att vi får lingonris som golv istället för sand.

Vi hämtade tipi och tältsängar vid skogsbilvägen (ca 1 km ToR).  Eftermiddagen försvann i bad (något kylslaget), strosande, pratande och fix med praktiska grejer. Vi fiskade lite men inget napp i sjön. Martin hade glömt att packa kniv (!!!) så Moa fick rensa fisken med yxa 🙂 Moa hade i sin tur glömt att packa ner potatis så abborrarna kom mycket väl till pass … Som tur är blir man ju ofta mätt ganska fort ute på tur. Smaken blir stor på det man äter! Note to self: ta med citroner när det handlar om fisk.

Middagen, abborre, mycket lök och kryddor
Middagen, abborre, mycket lök och kryddor
Ungefär vid kl 23
Ungefär vid kl 23

En fantastiskt fin plats att vara på, inte minst under den ljusaste tiden på året. Vi såg solen sjunka, drack vin och somnade tillslut gott. Enda egentliga minuset: mygg!!! Väldigt tur att Djungeloljan hade kommit med, annars hade det blivit jobbigt. Myggen sabbade sömnen en del med sitt envetna inande. Vi var uppe en sväng i ottan, vid femtiden, och såg dagen komma. Solen steg ur riset bakom tipin och dimman steg ur vattnet. Otroligt vackert! Sov sedan någon timme till.

Morgonkaffet, i väntan på att Martin ska vakna
Morgonkaffet, i väntan på att Martin ska vakna

Fint att få en lugn och fin stund innan uppbrott. Söndag med vardag som väntade runt knuten. Vi rev lägret, gick bort med tipi och sängar igen, packade kajakerna, paddlade till där vi ställt bilen (ca 1 h paddling?), packade ihop allt och drog hem till stugan för att där städa i ordning den. Hej då för denna gång!

Söndagsmiddag

Söndagsmiddag

Bra söndagsmiddag: att göra älgfajitas på murikka i skog. Även stadsnära skog funkar, och den här gången blev det Stadsskogen i Uppsala. Solen sken, hösten stod iklädd sin vackraste skrud, kropparna var trötta efter träning och söndagssim och magarna extremt hungriga – allt bäddade helt enkelt för en finfin måltid.

Älgfärs, paprika, lök, champinjoner, krydda, olja och lite vatten. Vi glömde dock saltet...
Älgfärs, paprika, lök, champinjoner, kryddor, olja och lite vatten. Vi glömde dock saltet …

Vid Valltjärn finns en fin eldstad, och vi tog över den efter en korvgrillande familj på fyra. Trevliga! Mamman som verkade vara amerikan från början småsnackade om allt möjligt, pappan som verkade vara östgöte från början snackade om murikkamat. Det äldsta barnet ca 12 lekte med deras fräsiga gasbrännare. (Någon “var en Linuxperson” hörde vi i samtal dem emellan senare).

Hungrig hunk
Hungrig hunk
Till detta blev det också ost och grönsallad
Till detta blev det också ost och grönsallad

Detta var andra gången vi använde murikkan, som är värd att användas oftare! Några tankar:
– Värt att investera i en mindre (med kastrullhandtag) som är lättare att ha med ut på tur?
– Mkt bra att börja tillagningen på en eld som den idag: en låg och liten eld med riktigt varm glöd
– Stålull eller liknande till murrikaväskan! För grovrengöring.
– Gummiband att ha runt benen

Hågadalen-Nåsten – en ypperlig vardagshösttur

Hågadalen-Nåsten – en ypperlig vardagshösttur

Den första oktober gav vi oss ut på årets första höstmånadstur! Vi tog cyklarna till Håga by och vandrade lite förutsättningslöst ut i naturreservatet. Vinden var ganska frisk men solen sken och skogen skyddade mot blåsten. Rutten som blev en dryg mil: Håga by – Fäbodarna – Ekensberg – Rödmossen – Håga by.

Kaffestopp vid Rödmossen
Kaffestopp vid Rödmossen

Solen som silats mellan träden och landar på mjuk mossa, dofterna av höst från jord och löv, färgskiftningarna i precis allt växande och den höga klara luften … Ack som den värsta kliché men ack så vackert! Man kan tanka sig full av energi med den sortens luft, så är det ju bara. Det är fint också att kunna gå i så varierande mark – allt från lövängar och blandad skog till mossar och partier med kalhäll, lavar och små tallar. Området “Rödmossen” som är extra skyddat är extra fint tycker jag. Där stannade vi också för matpaus, vid själva Rödmossen, på en liten talludde i myren kan man säga. Kaffe kokat till perfektion (såklart), hembakat rågbröd och äpplen.

 

Comwboystreck i mossan
Cowboystreck i mossan på vägen hemåt

En rolig detalj under turen: Det pågick tydligen ett orienteringslopp och runt Fäbodarna mötte vi många par som sprang i terrängen med kartor. Till synes av en ytterst vältränad art dessa människor. Nyfiken på vad det var för lopp!

När vi hämtade cyklarna för att susa hemåt var det mycket folk i farten på parkeringen och i spåren, som oftast en fördel att vara rätt tidigt ute…

JäMMtland

JäMMtland

Mitt i september var det dags – äntligen en MM-tur till fjällen! Det finns så många fjäll en vill se, men nu föll valet på Jämtlandstriangeln, inte minst för att dit var smidigast att ta sig med endast en långhelg till förfogande. SMHI lovade sol och även om Moas rygg inte var lika solig var vi vid gott mod när vi lämnade Sundsvall vid lunchtid den 15:e.

Bara någon kilometer kvar till Storulvåns fjällstation – men vi var ändå tvugna att stanna bilen och ta in omgivningarna i den gyllene kvällssolen:

Kvällsljuset över en av snasahögarna

När vi väl bestämt oss för bästa tältplatsen sattes tipin upp i ett nafs (M har verkligen fått in snitsen nu!). Omgivna av fjällbjörkar och med porlet av en bäck (jokk?) i öronen käkade vi soppmiddag i tipin och njöt av att ha helgen framför oss!

Basecamp Storulvån

Fredag 16 september

Vi drog ut en av tältsängarna utanför tipin och käkade frukost under bar himmel. Martin försökte göra något slags te, men tillslut blev det kaffe av det hela och husfriden återställdes 🙂 … Möss-morgon men mycket skön och klar luft! På grund av ryggen tog vi beslutet att göra dagsturer, och packade en ryggsäck och gav oss iväg ca 9.40. Dagens tur gick längs med leden mellan Storulvån och Sylarna. Stigningen från fjällstationen upp mot kalfjället tog andan ur en på mer än ett sätt: Så otroligt vackert med björkar och ris i guld, gult och grönbruna färger! Dessutom mycket lingon, blåbär och kråkbär.

Solen i björkriset
Solen i björkriset
Dvärgbjörkarna i solen
Dvärgbjörkarna i solen

Det var ganska mycket folk på leden under dagen. Många kom från nattågen söderifrån just på fredagsmorgonen, och vi mötte även många på väg från Sylarna. Det mest oväntade mötet var kanske 30-40 militärer (unga, kadetter?) som trampade framåt i led och med ohemult stora packningar på ryggen. Vi såg också ganska många löpare och cyklister.

Under lunch- och kaffestopp sökte vi oss bort från leden – väldigt värt att ta några steg ut i det vilda och direkt hitta ett otroligt stort, vidsträckt lugn.

Obligatoriskt cowboystreck
Obligatoriskt cowboystreck
Eftermiddagskaffet inklusive torkade lingon
Torkade lingon och eftermiddagskaffe…
...som lagats av den bästa kaffekokaren i gruppen.
…som lagats av den bästa kaffekokaren i gruppen.

Ungefär vid 18-tiden kom vi tillbaka till basecamp, nöjda och med fickorna fulla av enbär pockade på vägen ner mot stationen. Personligen kände jag mig sådär lite hög som man kan bli av luft, rörelse i kombination med glädje och lite trötthet.

Utsikt, nära hängbron mellan Storulvån och Sylarna
Utsikt, nära hängbron mellan Storulvån och Sylarna

Lördag

En lite disigare och råare morgon gjorde att vi eldade lite i tipin och värmde upp oss inför dagen med gröt och kaffe, med utsikt över björkar och berg utanför öppningen. Vid 9 var vi i väg och tog så leden mot Blåhammaren. En delvis helt annan natur åt det hållet, på något sätt mer varierad då stigen slingrar i björkskog, på en ganska lerig platå, i björkdungar och över många vattendrag. Vackert!

Strumpbytarpaus på söndagen
Strumpbytarpaus på söndagen

Dagern var grå och lite disig med små vattenstänk från himlen då och då. Det kändes som att ett stort lugn lagt sig över de färgsprakande sluttningarna, som för att lugna ner höstprakten lite. Vackert så att det förslår var det ändå. Vi mötte färre människor än under fredagen, men det var ändå ganska trafikerat. Många som verkade göra dagsturer, flera löpare, ett gäng cyklister och dessutom en grupp på ca tjugo hästar med ryttare.

Precis innan XXSTUGAN passerar man ett vad, just nu med enligt vår bedömning ganska lågt vatten. Vi gick några kilometer till innan vi vände för dagen, och hade egentligen kunnat gå fram till Blåhammaren och tillbaka ganska lätt på en dag. Vi föredrog dock att ta det lite lugnare denna lördag.

Höst
Höst

Vid 17-tiden var vi tillbaka vid lägret. Det blev en dricka på stationen (“Loftet”, en mysig plats!) innan en skön bastu (samtidigt som en hög ytterst livliga men söta ungar pilade mellan bastu och kallbassäng). Renar gick omkring utanför tipin och vi gjorde middag, läste i pannlampesken och somnade väldigt gott väldigt tidigt 🙂

Söndag

I kylig luft och under en klar himmel gav vi oss av från tipin strax innan 7.00. Efter ledens första två kilometrars stigning lämnade vi stigen och hittade en avskild liten topp.  Medan kaffet kokade steg solen från bergen i öster. En perfekt plats för söndagsfrukost! Även denna dag blev det havregrynsgröt med solrosfrön, kanel och torkade äpplen. Både gröten och hela morgonstunden där och då lade sig som en mjuk filt inombords. Det var vi, kaffet och naturen. Fint.

Morgonkaffe
Morgonkaffe
Kvalar in som årets bästa söndagsfrukost
Kvalar in som årets bästa söndagsfrukost

Vid 11-tiden hade vi rivit tipin och satt oss i bilen påväg hemåt igen.

Martins val
Godast mat:
VAD mer?

Moas val
Godast mat:

Andra korta fakta:

Plats: Sundsvall – Jämtlandsfjällen – Sundsvall
Väder: Så bra som vi hade kunnat önska! I stort sett ingen vind, upp mot 10 grader hela nätterna, sol förutom på lördagen då det var något disigt understundom.
Vandring: Ja
Jämtlandstriangeln: Nej! Moas rygg gjorde att vi beslutade oss för att ta dagsturer istället.
Boende: I tipin. Guldgrej det där! Tältsängar med “lyxmadrasser”.
Färg: Gult/orange/guld. Helt otroligt vackert.
Mat: Frystorkat till lunch och middag, gröt med frön och torkade äpplen till frukost.
Snacks: Martin: Choklad! Moa: torkade lingon.
Dryck: Kokkaffe och bäckvatten, som sig bör. Även en snordyr tranbärs”nektar” på fjällstationen samt öl på samma ställe.
Träning under helgen: förutom vandrandet fick vi till två simpass i Sundsvall, utebassäng och sol.